Gölingstorps marknad 22 april 2017

I lördags dags var det äntligen dags för marknad i pappas hemtrakter, nämligen i skogarna söder om Ulricehamn.
Gölingstorp ligger verkligen ute på vischan och jag blev grymt nostalgisk när jag susade fram på skogsvägarna, men även när jag hörde folk prata. Får alltid ett leende på läpparna när jag känner igen pappas släkt-dialekt:-) Och blir då alldeles varm i hjärtat <3

Jag hade fått dispens och kom en halvtimme senare än vad som var utsatt. Jag smög mig in i röran vid halv nio. Då var det full rulle på knallarna som anlänt en stund innan mig.


Till slut hittade jag mitt bås, granne med damerna från Röda Korset.
Jag hade gott om plats, tom hyllor på väggarna att ställa saker på. Himmelriket för mig;-)

Det var en kall och frostig morgon. I lite högre belägna platser, som Ölsremma, hade de vaknat till snö på marken.
Jag drog i alla fall av mig vinterjackan när jag började bulla upp på mitt bord eftersom jag känner mig så klumpig med jackan på, som ett korvskinn.
När jag var som mest uppslukad var det några som sökte kontakt med mig. Det var en av mina fastrar och farbröder som dykt upp i arla morgonstund. Rejält påpälsade. Bra tänkt! Jag fick mig en trevlig pratstund efter de varma kramarna.

 Jag var lite uppvarvad och såg mig inte riktigt för, plötsligt låg majoriteten av mina provsmakningskakor på marken! (Dem tog förbipasserande hundar hand om längre fram;-) Det var bara att bryta nya förpackningar och lägga upp nya kakor.

 Tänkte inte på att ta så många bilder den här gången. Det var ju lite bökigt att ta sig ut, eftersom jag var tvungen att gå bakom damerna från Röda Korset.

Dagen till ära hade jag tagit med en paradhandduk som farmor har broderat. (Fotade den här hemma istället).

När allt var på plats var det bara att pälsa på sig igen! Det blev ytterligare en kylig marknad, tyvärr. Jag hade, i vanlig ordning, täckkjol, vinterjacka, tjock tröja, huvudduk;-) och fingervantar. Längre fram på dagen när antalet besökare hade minskar och kakorna från Röda Korsets lotteri tagit slut för länge sedan, gick jag ut och tinade upp mig i vårsolen, lite då och då.

Försäljningen gick väl så där, som vanligt, hade en hel del påsar med mig hem. I huvudet snurrade, på vägen hem, alla spännande, intressanta och givande möten jag haft under dagen.

Om Gölingstorps marknad  kan jag berätta att de har en historia på 200 år. Marknaden har hållits två gånger om året, vår och höst. En av damerna i Röda Korset berättade att den är som störst på hösten. Förr var det naturligtvis, mer försäljning av djur, än vad det är idag. Marknaden har bara ställts in två gånger under alla dessa år. En gång pga av en snöstorm och en gång pga mul-och klövsjukan.
Pappa berättade att han brukade cykla med sina kompisar till marknaden. En liten tur på sisådär 12 km, enkel väg.
Om jag uppfattat det hela rätt är det en idrottsförening i Nittorp som lånar ut sin lokaler när det är marknad. De har ett jättefint våffelcafé i huvudbyggnaden. På uteserveringen var det väldigt soligt och varmt, i lä från den kyliga nordan.


Jag hann inte kika så mycket på mina kollegors varor, men jag fick i alla fall med mig tre fina smörknivar hem, som en dalmas från Orsa hade täljt. De är gjorda i syrén, äpple och plommonträ. Owe Ståbis brukar visst stå på Orsayran en musikfestival, verkar mysig!













Det var faktiskt väldigt mycket folk som kom i horder, det var många som smakade på mina kakor, men det var färre som köpte med sig något.
Det var spännande att titta på alla människor. Många är ju från bygden, naturligtvis, det var många kära återseenden kunde jag räkna ut.
Marknaden hade besök av några veteranbilar så en del av besökarna var klädda i Retro-stil;-) Passande skinnjackor och en hel del boots. Hade det varit varmare hade nog antalet 50-tals-klänningar varit betydligt högre;-)