Nytt år och nya utmaningar!
I går stod jag för första gången på Lilla Torget i Alingsås. Blir inte den sista. Jag sålde inte speciellt mycket, men jag skapade (förhoppningsvis) behov hos kunderna. Har jag tur sprider de även informationen vidare till bekanta. Hoppas att det blir fler kunder nästa gång (lördagen den 18 februari).Att stå på Lilla torget istället för Stora gjorde mig lite orolig. Orolig för att det inte skulle komma lika många människor eftersom Lilla torget ligger på andra sidan ån, sett från gågatan i Alingsås; Kungsgatan. När jag talade med de erfarna knallarna påtalade de att det inte blev någon större förändring när man flyttade torghandeln till förmån för fler parkeringsplatser på Stora torget. Såg också att många människor kom promenerande uppifrån, från järnvägsstationens håll. Är man ute efter torghandel söker man upp den. Men jag märkte en markant skillnad mot julmarknaderna jag varit med på. Det är betydligt färre unga människor som besöker torget en vanlig lördag.
En fördel, rent av, att stå på Lilla, jämfört med Stora, påtalade en av knallarna för mig. Det är mycket bättre beläggning på Lilla torget. På Stora torget är det kullersten, det försvårar för alla våra kunder med rullatorer. Dessutom nämnde han att det är svårt att få borden att stå stadigt och man faktiskt får ont i ryggen av att stå på kullersten en hel dag. Detta hade jag inte haft en tanke på. Det är detta jag gillar med att vara ute på marknader och träffa en massa nya människor, man lär sig något nytt varje gång. Nätverkande när det är som bäst! Alla knallar jag träffat på är dessutom så vänliga, hjälpsamma, generösa, stöttande och sociala. Oavsett ålder, nationalitet eller kön (majoriteten knallar är män). Jag får en kick varje gång jag är ute på marknad. Tar man sig tid att lyssna på folk man stöter på, både knallar och kunder, får man höra om spännande livsöden, men man får även goda råd och nya idéer.
Till torget hade jag med mig; schackrutor, ingefärskakor och mandelbiscottis. Men även nötmüsli och fröknäcke (som är min nyaste vara).
Min förväntan var att småkakorna skulle sälja bäst, i café-staden Alingsås. Men, så fel jag hade! Fröknäcken gick mycket bättre än förväntan. Det var den som genererade flest samtal och riklig provsmakning. Gissar att det var en ny produkt för många. Säga vad man vill om Alingsåsarna, men rädda för nyheter är de inte!
Ingefärskakorna och schackrutorna gick också bra. Många av de äldre kunderna blev nostalgiska när de fick syn på schackrutorna. Skulle vilja påstå att alla som provsmakade ingefärskakorna var mycket nöjda, men det var långt ifrån alla som tog med sig dem hem?
Jag sålde inga mandelbiscottis!? Kanske beror det på att majoriteten av besökarna var över 70 år och rädda om sina tänder!
Inte heller müslin gick hem. Tror att jag ska ta med min favorit-yoghurt nästa gång och ställa fram små bägare med naturell, 4%-ig mild, yoghurt, med müsli på toppen. Då får vi se om jag kan lära Alingsåsarna att förstå tjusningen med müsli.
Jag fick även erfara att Swish inte står så högt i kurs hos det här klientelet. Det var endast kontanter som gällde. Som tur var hade många av dem jämna pengar. (Jag har oftast inte så mycket växel med mig).
Vädret var......kallt! Råkallt! Hade klätt på mig mycket kläder. Kände mig som fru Michelin! Underställströja, tunn fleece, tjocktröja och jacka. Strumpbyxor, knästrumpor, jeanskjol och täckkjol, vinterboots, två par vantar och mitt huckle på huvudet.
Framåt lunch började det lätta upp och jag tinade sakta upp i den bleka vintersolen.
Dagen avslutades med lunch på Amvrosia i trevligt sällskap av två/4-delar av min familj, men även Makens bror med familj, som var på besök i Alingsås över dagen.
Väl hemma igen kröp jag i myskläderna, satte mig framför den varma brasan och somnade gott efter fem timmar i friska luften!
